Lisa håller axlarna uppdragna i ett för nackmusklerna ansträngande läge. Det gör ont. Försöker aktivt sänka skuldrorna och samtidigt dra dem bakåt, få en bekvämare vinkel. Lite bättre. Tar en sipp på drinken. Tar en till, blev kanske lite mer än en sipp. Snarare en djup klunk. Hon hoppas att den obekväma känslan lättar snart.
Varför hamnar jag jämt bland personer jag inte känner mig bekväm med? Är det bara hon som upplever att hon måste gissa sig till vad människor egentligen tycker? Tycker de om mig? Tycker de inte om mig? Hennes falkögon scannar av festdeltagarna, upptäcker konstiga blickar lika snabbt som ljusets hastighet. Vad var det där för egendomligt ögonkast? Vad betydde det? Ser jag underlig ut? Och den där minen, den kändes minst sagt obehaglig. Sa jag något som inte passade?
En träffande beskrivning på människans osäkerhet och stakra behov av att passa in
SvaraRaderaKan bara hålla med föregående talare. Och jag hammnar ofta i den situationen.
SvaraRaderaDet där känns igen allt för väl. Min egen gissningsbetraktelse är en början på min berättelse om mitt - förhoppningsvis - förändrade liv. Din inställning i profilbeskrivningen är något jag gärna skriver under på.
SvaraRaderaJag känner igen det så väl!
SvaraRaderaJag scannar av folket runtom innan jag börjar tina och vågar prata. Är av en så konstig kombination som en blyg pratmakare.
Träffande beskrivning på många personer innan drinkarna tar bort osäkerheten.
SvaraRaderaTack för din kommentar, ibland blir man blind av att läsa sin egen text.