Det är fest för de vuxna i stationshuset. Den gamla smalspåriga järnvägen mellan Köping och Riddarhyttan ska läggas ner, den behövs inte längre. Rälsen ska rivas upp och grön växtlighet ska med tiden dölja resterna av den gamla rälsbanan. Efter en sista tur framfört av ett vackert svartlackat ånglok, går alla av tåget i Kolsva för att medverka på festen i ortens pampiga stationshus.
Det är mitt i juli, björkallén som leder fram till festplatsen är grönt skönt lummig och luften är mild och mjuk. Festdeltagarna består av högre tjänstemän från bruket, i sällskap av sina respektive. Alla tjänstemännen är män, respektive... betyder att de är hustrur. Kvinnorna på kontoret är lägre tjänstemän. De är inte inbjudna. Några ungdomar har i brist på annan sysselsättning anslutit sig till festdeltagarna. Lisa är en; fjorton år, klädd i en hemsydd ljusblå kortkort sommarklänning. Lagom brun i huden, smalbent och med blont solblekt hår klippt i kort page utstrålar hon frisk ungdom. Lisa känner sig vacker.
Dansen börjar. Hon dansar med sin far. Det känns lite spännande och annorlunda att dansa med pappa. Lisa tycker om det, pappa är glad och en aning salongsberusad. Sen blir hon uppbjuden av herr Strömberg, en av pappas närmsta kollegor. Han är onykter, lutar sig tungt över hennes ena axel. Det känns obekvämt. Han är svettig och het, skortan klibbar på kroppen. "Du är så skön", mumlar han, mm...". Lisa märker hur han lägger armarna om hennes kropp, håller för hårt; vågar inte dra sig undan. Tänk om pappa ser. Vill inte att pappa ska se. Är det hennes fel? Sänder hon ut fel signaler?
Den historien kändes i hjärtat.
SvaraRaderaVäldigt bra text, obehaglig känsla i slutet. Stackars flicka!
SvaraRaderaÅh fy! Äckliga gamla gubbe och stackars flicka som tror att det är hennes fel. Så vanligt och så sorgligt!
SvaraRaderaAj aj snacka om vidrigt oftast har små barn förmåga att inbilla sig att de är deras fel och deras ansvar. Bra text
SvaraRaderaFint skrivet med bra flyt i texten!
SvaraRaderaSå eländigt - är det typiskt kvinnligt att ta på sig skulden?
Det kändes i hjärtat som sagt var.
SvaraRaderaBra text och bra flyt.
Sv: du är inte det minsta ignorant! Uttrycket "Hon fick sig inte att duga" tillhör en dialekt jag uppfann just då.
SvaraRaderaJag har svårt att kommentera din text. Det är något i den som inte funkar för mig, något som har att göra med inzoomningen från den allmänt hållna inledande beskrivningen (som jag gillar) till flickan och vad hon upplever. Kan tyvärr inte förklara vad jag menar.
Det märks att det är från en svunnen tid...eller, förresten: är det så stor skillnad? Det är ju det som är det allra värsta!
SvaraRadera