En enda gång hade hon gått i ett
demonstrationståg. Första maj var det och socialdemokraternas tåg. Det var
länge sen och hon kom inte ens ihåg vad hennes plakat handlade om. Det enda
hon mindes tydligt var att hon tappade bort sin dåvarande pojkvän. Ena sekunden
gick han där bredvid henne med den röda fanan som vajade och då och då landade
mitt i hennes ansikte. Andra sekunden var han inte kvar. Hon tittade sig om.
Enbart främmande ansikten. Hon tog några steg åt vänster så att hon gick vid
sidan av flocken. Under tiden hon vandrade spanade hon så hon fick ont i
ögonen, både framåt och bakåt.
Det tog flera timmar innan hon till
slut hittade honom. Han stod invid scenen på Stora torget där Olof Palme höll
sitt förstamajtal. Förvånat såg han på henne.
"Vart tog du vägen?"
"Du verkar ju inte precis ha
letat efter mig?" sa hon.
"Kan vi prata sen. Jag vill
lyssna."
Hon vände på klacken och gick.
Bra!/ Kalle Byx
SvaraRaderaBra skrivet, du har bra fantasi!
SvaraRaderaKansje lika bra.
SvaraRaderaTack! Ja Ulla det var nog lika bra.
SvaraRaderaDet var en upptagen ung man. Tur att hon gick därifrån. Bra skrivet/ kram
SvaraRaderaTack Ljusletaren!
Radera