Jul

Gittan ville glömma att det var jul. Annars högaktningsfullt strunta i den. Fast det var omöjligt. Snart kom gästerna. Den lilla familj hon hade kvar. Det minsta de kunde begära av henne var att hon hade en dekorerad julgran. Med knyckiga rörelser drog hon på sig raggsockorna, satte fötterna i läderstövlarna och slängde upp dörren. Det låg en lukt av hästgödsel i luften. Kylan och frånvaron av vind gjorde att doften omslöt henne. Gittan öppnade munnen och andades in. Hästdoften var inte alls oangenäm. Den ingav vemod. Flashbacks från barndomen. På den tiden när hon och kompisen Pia red barbacka.

Hon hämtade motorsågen i ladan och klev sen rakt ut i granskogen. Tanken på Lena gjorde henne irriterad igen. För ett halvår sen kom hon och sa att hon blivit vegan. Så nu skulle hon få laga speciell mat till Lena. Ingen sill, ingen skinka, inga revbensspjäll. Nej då, inte alls. Fast Gittans egentillverkade körsbärslikör, den passade. Minsann.

I och för sig förstod hon Lena. Känslan var ömsesidig. Vi skötte inte om våra djur. Fast det var ju faktiskt så att hon köpte grisköttet av grannbonden. Det hjälpte inte. Lena vägrade.

Där såg hon en perfekt gran. Hon drog igång sågen. Undrade samtidigt varför Lena inte ömmade för granarna. De hade väl också känslor. Eller hur?