Jobbet

Ulrika satt och åt yoghurt. Samma som hon gör varje morgon. En vana som hon varken ville eller kunde bryta. Frukosten var en kraft som gav henne energi att klara av, åtminstone, förmiddagen. Jobbet var en pina. Ulrika vantrivdes. Ingen lyssnade. Alla var upptagna av sitt. Var det inte barnens vantar som försvunnit så var det barnens farmor som inte ville sitta barnvakt. Farmor hade sannerligen ett eget liv att leva. Ulrika kände sig oönskad. En ickeperson som ingen ens kommenterade när hon någon gång hostade till och försökte säga att hon hade något att tillföra diskussionen. Helst hade hon velat ta en hammare och slå i huvudet på kollegorna. Inte ens den gången hon mitt i alltihop ställde sig upp och sa:

"Jag har vunnit i Vem vill bli miljonär. Jag fick högsta vinsten!"

Inte ens då reagerade de.