Dagen

Se den nya dagen som en möjlighet. En möjlighet att upptäcka nya saker. Så sa han. Orden hjälpte henne inte ett dugg, utan gjorde bara att hon mådde ännu sämre.

Det fanns inte en chans i universum att hon skulle kunna se fram emot några nya skrattretande trista dagar. Det han sa var bara fjantiga, tomma fraser. Några ord han snappat upp någonstans och hoppades att de skulle passa in i sammanhanget.

När hon tänkte efter var den klyschan inte hans enda. Ofta började han med att säga:

"God morgon! Är det en god morgon?" eller

"Morgonstund har guld i mun."

Vad skulle det betyda? Det var inte ens roligt. Det hade varit bättre om han låtit bli, istället varit tyst och låtit oss vara ifred.