Hon såg dem på
långt håll. Karin var på väg hem från jobbet och hade precis hunnit fram till
den delen av Kungsladugårdsgatan där asfalten sträckte ut sig i en lång
raka. Hon tänkte sig att hon kunde se flera hundra meter framåt. De gick
bredvid varandra, tätt ihop och tillsammans tog de upp hela trottoarens bredd.
Hon skulle inte få plats att gå förbi. De pratade högt, skrattade bullrande med
gapande munnar. Gick bredbent och svängde med armarna. I samma ögonblick förstod
hon att de hade fått syn på henne. Någonting i deras ansikten förändrades,
trots att de inte slutade att pladdra. I nästa sekund skulle de mötas. Utan att hejda
sig rätade hon på ryggen och fortsatte framåt. Det var som ett under hade
skett. De log mot henne och flyttade på sig åt sidorna så att hon fick rum att
komma förbi. Som om hon var en kvinnlig Moses där havet delade sig framför
henne så att hon kunde gå torrskodd bort till stranden på andra sidan.
Bra!
SvaraRaderaBra!
SvaraRadera/kram <3
För en kort sekund så trodde jag att något annat skulle hända men nej... Intressant!
SvaraRaderaKram och ha en bra dag :D
Det var meningen znogge ... men ville att slutet skulle vara positivt ändå :-). Tack alla! Kram till er alla.
SvaraRaderasnyggt och jag gillar verkligen liknelsen på slutet!
SvaraRaderaTack Jag Irrbloss!
RaderaPositiv överrakning :)
SvaraRaderaVisst Birgitta!
Radera