Sammetsbyxorna

Jag stirrade ner i knät. Bligade intensivt på revan i mina himmelsblå sammetsbyxor. Jag satte bägge tummarna i springan och drog längs det fnasiga tyget. Ett lågt raspande ljud uppstod när tyget gick sönder och revan drogs upp ytterligare. Det gick inte att låta bli att fortsätta. Det kliade i fingrarna. Som en tvångstanke. Även om jag förstörde plagget. Det spelade ingen roll just nu. Det enda jag ville var att höra ljudet. Ville se om byxorna skulle gå sönder ännu mer eller om de skulle vägra. Strejka. Hit men inte längre. Vid den dubbla sömmen på insidan tog det slut. En sax behövdes för att komma vidare. Jag reste mig upp och gick ut i köket och drog ut en av kökslådorna. Där låg saxen. Jag tog tag i den. Klippte med den några gånger i luften. Precis då vaknade jag.