"Ett vin ska inte drickas."
Han lyfte flaskan, tog mitt vinglas, höll det på snedden under
tiden han försiktigt lät en, ungefär i storleksordningen, matsked vin rinna ner
i glaset.
"Jaså?"
Han lyfte sig eget glas, snitsade till med handen så att
innehållet snurrade runt några varv.
"Vin dricker man inte för att man är törstig", fortsatte
han medan han satte näsan en bit ner i glaset och sniffade.
"Så mycket har jag också fattat."
"Ett vin ska smakas."
Han satte vinglaset till munnen, läppjade vinet, gurglade runt
det i gommen och svalde sen.
"Vad tycker du att det här smakar?" frågade han.
Jag funderade.
"Kanske körsbär?"
Han höjde på ögonbrynen.
"Men känner du inte smaken av svarta vinbär och
viol?"
Han smackade.
"Och den distinkta tonen av blåbär och lakrits?"
"Tyvärr inte."
Smaken är som baken och allt ligger i betraktarens ögon! Lika välskrivet som vanligt!
SvaraRaderaHa ha - hög igenkänningsfaktor - tur man känner om det är gott ;)
SvaraRaderaAlgot ville inte längre
Ja sådana vinsmakare kan te sig en aning löjliga...
SvaraRadera