Ametist

Fem ord på bokstaven A: arbete, avigt, ametist, akut, aversion. Jag har använt tre av orden i texten nedan:

 

Det var så mitt förhållande med Sorin inleddes. Jag följde med honom hem sen. Sjukhuset hade två separata mindre hyreshus som låg på området, en bit från huvudbyggnaderna. Han hyrde en minimal etta. Intrycket av lägenheten var ensamhet. I ena hörnet, köksdelen, stod ett skrangligt campingbord och två tillhörande låga stolar. Mot väggen mitt emot, under det enda fönstret, var en madrass placerad, direkt på golvet. De vitmålade väggarna lyste tomma.

"Ursäkta, men jag har inte hunnit möblera. Eller, snarare, inte orkat."

"Jag förstår. Arbetet har tagit all kraft."

"Ungefär så. Sätt dig ner", sade han och viftade med ena handen mot madrassen.

Det kändes avigt, men jag gjorde som han sa. Jag sjönk ner på sängdynan, kravlade längre upp och vilade ryggen mot väggen, samtidigt som jag betraktade hur han öppnade kylskåpet och tog fram en vinflaska.

"Du vill väl ha?" sade han och höjde flaskan.

"Varför inte?"

"Rött vin från Rumänien."

Jag undrade varför det stod i kylskåpet. Rött vin. Men jag frågade inte. Han greppade två vinglas ur ett skåp och höll bägge kuporna i vänstra handen medan han fyllde på från flaskan med den högra. Han lyckades hålla glasen upprätta och utan att spilla ur det små grunda glasen gick han fram till mig. Vinflaskan ställde han ner bredvid mig och räckte fram ett glas mot mig.

"Har aldrig druckit rumänskt vin."

"Rumänien har producerat viner väldigt länge, men vi har druckit upp allt själva. Ametist heter det här. Trots att det är rött."

Han log och studerade vinet.

"Kanske stöter det lite i blålila, eller vad säger du?"

Utan att svara tittade jag först ner i glaset, sen på honom.

"Och nu stöter jag på dig", sade han med sträv röst och ställde vinglaset på golvet. "Jag gillar dig."

Han lutade sig fram och med munnen fångade han mina läppar. Hans tunga trängde in i min mun.