Molnen flög fram över himlen. Stående
på den vattendränkta gräsmattan kände hon hur vätan tog sig in genom hennes
tunna skosulor. Hon sträckte på nacken och tittade upp på himlen. Blev som tillfångatagen
av anblicken. Hon stirrade med uppspärrade ögon. Nacken värkte. Med ena handens
fingrar strök hon över nackmusklerna. Kände hur musklerna satt som kraftigt
flätade rep som löpte vertikalt under huden. Mitt emellan de tunga mörka uppblandat
med ljusa ulliga moln fick hon syn på en flik av en lysande blå himmel. Det var
näst intill att hon blev bländad av den skarpa färgen. Hon suckade. En typisk
svensk sommar. Hon tänkte på vad hon sagt den sista arbetsdagen före semestern:
"Äsch, vädret är oväsentligt.
Klart att det är roligt om solen tittar fram, men det finns så mycket annat jag
kan göra. Läsa, laga god mat, måla om i köket och kolla bra långfilmer."
Hon var avslöjad. Det visste hon.
Det förstod hon på alla arbetskollegornas uppsyn. En aning ironi kunde skönjas
i deras leenden. Men alla hummade instämmande. Klart man hittade på annat att
göra.
Nu längtade hon så det gjorde ont i
magen efter en dag i solen. Att få
svettas. Att få sitta under parasollet och dricka ett glas iskallt rosévin. Hon
drog ihop koftan över bröstet. Huttrande gick hon uppför trappen. Tillbaka in.
Den längtan känner jag igen :)
SvaraRaderaIlla hanterad av omgivningen
Typiskt sånt man säger.
SvaraRaderaKänner igen längtan, jag börjar jobba på måndag...
SvaraRaderaHoppas hon får sol en annan dag :-)
SvaraRaderaTack för era kommentarer. Ja, jag tror alla känner igen sig och solen kommer nog. Fast den verkar sitta långt inne den här sommaren.
SvaraRadera