"Hur många gånger måste jag säga till dig att sluta upp
med det där?"
Hon spratt till. Ovetande om att hon gjort det igen. Det
bara blev så. Det var inte meningen. Skyar av rädsla rusade snabbt från högst
upp på hjässan och ända längst ner i tårna.
"Vad ska vi göra med dig, tycker du?"
"Jag vet inte", sa hon och stirrade ner i
bordsskivan.
"Vi får göra så i fortsättningen att du äter ensam.
Före eller efter oss andra. "
"Mm."
"Titta på mig när jag pratar med dig!"
Sakta höjde hon huvudet och tittade på honom under lugg med
undflyende blickar.
"Ska vi?"
"Mm."
Otäckt. Helt i hans våld.
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaFår också obehagliga känslor - bra!
SvaraRadera