Hennes handled var smal och tre svullna
blekblå blodådror löpte under huden över den bleka handryggen. Jag blev förvånad
när jag fick syn på att hon hade trubbiga fingrar med avbitna naggade naglar.
Det stämde inte med hennes stil för övrigt. Hon satte cigaretten mellan pek-
och långfinger, kisade med ögonen medan hon lutade sig fram mot mig. På nära
håll framträdde tunna svarta pormaskar som täckte hela den raka näsans bägge
sidor och sträckte sig en bit ut över kinderna. Hon tog ett djupt halsbloss och
tog samtidigt ett steg tillbaka. Genom rökmolnet hon precis med ett suck blåst
ut studerade hon mig. Jag blev besvärad, eftersom jag med ens förstod att hon
sett mig på lika hårfint avstånd som jag nyss skärskådat henne. Troligtvis hade hon haft
liknande tankar om mig. Jag visste att jag inte tålde en noggrann granskning,
utan att mina skavanker upptäcktes.
Intressant text. Jag tror mycket ser annorlunda ut på avstånd...
SvaraRaderaSnyggt porträtt.
SvaraRaderaGillar vändningen på slutet - som spegelbetraktelse - tjusigt!
SvaraRaderaTack! Ja ibland vill man se vissa saker mer på avstånd :-).
SvaraRaderaVändningen. Och porträttet!
SvaraRaderaSå bra skrivet!
SvaraRaderaJa, kommer man nära kan man få syn på både det ena och det andra...
SvaraRaderaTack alla för era kommentarer!
SvaraRadera