Jag känner

Jag känner ingenting. Fast det borde göra ont. Tänk om ångesten inte når fram, krypande en bit i taget, utan kommer farande tung som en ångvält? Vältrar sig över mig. Att den fullkomligt kör sönder mig. Gräver ner mig i jorden.

Sängkläderna är heta, kväver mig. Jag slänger av mig täcket. Min kropp är fuktig av svett. Jag ligger naken på rygg. Väntar. Andas tungt. Jag väntar på sammanbrottet. Det gör mig med ens skräckslagen. Jag sätter handen under vänstra bröstet. Hjärtat slår hårt. Snabbt.

Så vaknar sinnet. Sakta. Sakta. Det klarnar. Jag blir medveten. Det var en dröm. Lättnaden är oerhörd. Jag vrider på huvudet. Ser honom. Hör honom andas lugnt.