Han bodde i norr

Han bodde i norr. Nu satt han vid köksbordet. Utan att ta ögonen från vyn på andra sidan fönsterglaset lyfte han handen som höll kaffekoppen. En minimal flik av solen syntes i överkanten av ladans tak mitt emot. Luften var fylld av vitt. När han vickade en aning på huvudet gnistrade atmosfären i kulört, blekt mångfärgat dis. Granen som stod vid kanten av uppfarten var fullständigt omgiven av ett nålfint silvrigt nät. Han satte koppen till läpparna, tog en slurk, svalde.

Blicken vändes in mot rummet. Framför honom stod en djup tallrik. Han hade väntat länge. En lustfylld och samtidigt masochistisk förhalning. Han tittade på klockan. Dags. Äntligen dags. Den simmade i rykande mjölk. Han tog upp dessertskeden. Lite varm mjölk, en bit av bullen och sist mandelmassefylld vispad grädde. Han gapade stort, placerade skeden mellan läpparna. Blandningen. Det var föreningen som exploderade i munnen, i huvudet. Hela kroppen reagerade. Det gick inte att låta bli, ett högt brummande studsade ut ur hans mun.

Första semlan för säsongen. Den allra bästa.