Skräpet

Middagsbjudning, en kväll i februari 2010, i en villa i Sjömarken utanför Borås:

- Jaså, Sten, du har blivit vald till ordförande för Moderaterna i Borås? Gratulerar!

- Tack! Och vet du, dessutom valdes Kicki in i styrelsen, hon blir sekreterare. Perfekt!, säger Sten och ser samtidigt ner på tallriken som precis har ställts ner framför honom. Hans glada ansiktsuttryck försvinner, mungiporna sträcks ut, minen blir missnöjd. Han tystnar, men öppnar sen munnen igen.

- Kicki! Du måste komma!, ropar han, utan att höja blicken.

- Javisst älskling. Alltid redo för dig. Vad ska jag göra?

- Jag kan inte äta fisk om du inte benar ur den först. Det vet du ju, säger han och låter som en liten ledsen orättvist behandlad gosse.

- Oh ja visst älskling, det borde jag ha tänkt på. Att det serveras fisk. Jag kommer genast, Sten.

Kicki reser sig upp från sin plats på andra sidan det långa matsalsbordet. Det tar upp större delen av rummet. Hon trippar på höga klackar bort till Sten, ställer sig lutande över Sten, tar hans bestick och börjar gå igenom sjötungan. Under hennes noggranna händer och örnblick sönderdelas en pytteliten bit fiskkött i taget.

- Var så god, Sten, nu kan du äta. Skräpet ligger nu på sidan av tallriken. Här, ser du?