- Britta! Vänta på mig!
En bit längre fram på gångstigen skymtar han hennes rundade rygg. Den senapsfärgade T-tröjan som går ända ner över baken verkar självlysande i dunklet som bildats under bokarnas täta ogenomträngliga bladverk. Vilken ful färg, tänker han. Gult är fult,som engelsk senap. Snarare gallgul. Utan att stanna vänder hon sig halvt om. Betraktar honom medan hon fortsätter att med bestämda kliv ta sig framåt. Hoppas hon kliver in i ett träd. Då kanske hon blir tvungen att stanna.
- Ja men ta i lite då!
Han går med korta osäkra steg, stödjer sig på sina power walkstavar. På sina glasögonbågar har han placerat lösa solglas, som för tillfället har fällts upp som skärmar ovanför ögonen. Det grånade håret bildar en krans runt huvudet och även så här på distans kan hon skönja flinten som lyser blankt ovanför pannan. Magen spänner ut den hallonröda bomullsskjortan. Så annorlunda allting är nu, mot förut. Före operationen. Operationerna, rättar hon sig. Två hjärtinfarkter. Skulle han klara en till? Det drar iskallt genom kroppen vid tanken på att han kunde dö nästa gång.
- Det är inte farligt att ta i lite. Du måste våga använda din kropp om du ska bli stark. Börje. Du måste.
Jäkla människa, det är lätt för henne att säga. Han drar med handen över bröstet, operationsärret spänner och drar,andningen är tung.Snusförnuftig, det är vad hon är. Tårar börjar rinna ner för kinderna. Jäklar, tänker han igen, stannar och sliter bort tårarna med högra näven, tänk om jag dör. Jag vill inte! Jag vill leva. Leva länge.
Görbra tjejen! Fem stjärnor till dig. Historien var rolig, allvarlig och mycket tänkvärd.
SvaraRaderaIntressant text med många vinklingar.
SvaraRaderaGillade verkligen meningen med att hon skulle gå in i ett träd :)
Mycket känslor kommer fram i din skildring av dessa två. Tycker om hur du använder färgerna. Mycket bra!
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaMycket fina och målande personbeskrivningar!
SvaraRaderaÅ så bra personbeskrivningar o känslor - dubbelheten.
SvaraRadera