Glitter, flärd och lycka

Fredrik studerade hur den vitlackerade groteskt långa limousinen vaggande tyst gled fram till restaurangens ingång. Dörren på förarsidan klickade till och öppnades. Ut klev en yngre man i mörkt blänkande kostym. Kan det vara svart siden? Kavajen var knäppt, satt snävt över hans breda bröstparti och byxorna smet åt kring hans atletiska lår. Han hade snaggat blont hår och bred fyrkantig haka. Säkert finns det en liten grop i hakan också, sa han högt för sig själv, men det gick inte att urskilja på så långt avstånd. Mannen ser verkligen ut som vrångbilden av en typisk amerikansk soldat,.

Chauffören, eller livvakten, eller båda, rundade fronten på bilen och öppnade högra passagerardörren. Fredrik såg spänt in i bilens mörka innanmäte. Ett långt välformat ben lösgjorde sig långsamt ur mörkret. På foten satt en hallonröd sko med, måttade han, säkert 15 cm hög tunn klack. Nu kom nästa ben. Chauffören stack fram sin högra hand och tog tag i en limegrön skinnhandske. Ett morotsrött stort burrigt hår skymtade och därunder anade Fredrik en klänning i samma färg som skorna. Kreationen hade glidit upp så långt att det gick att se det mesta av två smäckra nakna lår. Nu kunde han se att handskarna nådde ända upp över armbågarna. På de behandskade fingrarna satt gnistrade ringar och guldarmband glimmade på handlederna.

Hon gick som ett proffs på catwalken, inte knäande som en kamel utan med rullande höfter och med utdragna gungande steg. Försvann in genom dörren. Fredrik stod på håll och såg in i det stora panoramafönstret. Vart tog chauffören vägen? Han såg bort mot bilen. Där satt mannen bakom ratten, stirrade rätt ut i luften med armarna i kors över bröstet.

En hovmästare kysste henne flyktigt på handen och visade henne sen till ett av fönsterborden. Hon var ensam, ingen gjorde henne sällskap.

Nu går jag dit. Han gick de få stegen fram till ingången, smet in. Nu eller aldrig. Gick raka vägen fram till henne.

- Nina!

Han märkte det. Hennes fluffiga hår darrade till en sekund. Näst intill omärkligt. Men han såg det. Hon satt med ett stort vinglas i handen, höjde sakta glaset mot den skarpt rödmålade munnen. Han anade den vita jämna tandraden i springan mellan de särade läpparna. Fredrik betraktade hur bubblorna i hennes glas steg mot ytan. Hon tittade upp på honom. Ansiktet visade ingenting, de gröna ögonen hade ett dovt skimmer över sig. Som ett fint filter.

- Menar du mig? Jag heter inte Nina! Vem är du?

- Nina! Varför?

Hon vände sig med ett ryck mot hovmästaren som stod i dörröppningen.

- Hovmästaren! Hur kom den här mannen in? Ta ut honom. Han besvärar mig.