Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 3 augusti 2010

Födas på nytt

VI GÖR OM DIG!

stod det på en av månadstidningarnas löpsedlar.

LÅT OSS TA HAND OM DIG, GE DIG ETT NYTT LIV.

Ja! Det är precis vad jag behöver. Jag vill! Vill ha ett nytt liv! En renaissance. Pånyttfödsel.

Hon drog vårdslöst upp dörren, gick in i servicebutiken. Flaggan svängde över dörren, Var dags Livs stod det med gröna stora bokstäver. Köpte tidningen, Din Livskraft, pinnade på snabbt de två kvarteren hem. Två steg i taget upp till våning fyra utan hiss, låste upp dörren med darrande händer, andades flåsigt.

Stannade upp i hallen. Den ekade lika tyst och ödsligt som alltid. Inga kuvert låg och väntade på att sprättas upp nedanför brevspringan. Tog tag i ena skinnstövelns dragkedja. Hakade upp sig. Jäklar. Svettades. Men lugna ner dig, du hinner. Tidningen springer inte ifrån dig. Men tänk om det bara är en, säger en, som får komma till Din Livskraft och få ett nytt liv. Då är det väl bråttom? Hon tvingade sig att dra ett djupt andetag med munnen stängd, andades långsamt ut, som hon lärt sig på yogaträningen. Stod stilla, väntade på att hjärtat skulle börja slå regelbundet, dunk dunk dunk.

Gick in i köket, där allt var undanplockat, ingen disk framme, diskbänken lyste blänkande tom. Satte sig vid köksbordet, axlarna spänt uppdragna, bläddrade med fladdriga fingrar fram till sidan femton. Där stod det:

Ta chansen att bli omhändertagen. Du kommer hit till oss, experter tar hand om dig hela dagen. Vi gör om dig, från topp till tå och du blir vår modell till vårens modereportage för sportkläder. Kostar dig bara 2000kr. Skriv och anmäl ditt intresse redan idag. Bara EN får chansen.

2000kr? Axlarna sjönk ner. Funkar inte. Har inte råd. Får vara. Får avvakta med mitt nya liv. Hon reste sig sakta upp från köksstolen, började göra i ordning en kopp grönt lugnande te med en aning lättmjölk i.

11 kommentarer:

  1. Vilken tur!
    Jag tror inte det är hälsosamt att bli omgjord. Identitetskris med depp på köpet, det är vad jag tror att det resulterar i.

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte faktiskt att tidningen var oshysst. Men ,men...det är väl så livet är idag. Man lockar folk att komma till saker och att införskaffa saker och tillägger efteråt ett litet men...

    SvaraRadera
  3. Du har fångat på pricken det som vi omges av i olika media hela tiden. Smarta? erbjudanden om ett bättre liv.

    SvaraRadera
  4. I slutändan duger man som det är... alltsom oftast. Stycke nr fyra gillar jag skarpt. Det gav en bild av vem hon är för mitt inre öga.

    SvaraRadera
  5. Skrattar lite dystert åt det faktum att inget nytt liv överhuvudtaget var möjligt att påbörja i och med att den där chansen till "makeover" inte gick att genomföra.
    Det är väl ofta så. Jag ska börja ett nytt liv, bara jag först har... jag måste börja med att... - begränsningar man sätter för sig själv, löjliga begränsnignar - som man tillåter hindra att man tar steget och går vidare/skapar ngt nytt.
    Bra.

    SvaraRadera
  6. Tack för kommentar på min text. "slänger vårdslöst i träden" kan verkligen ge en...haha, ngt underlig bild.
    Då jag skrev så var det jag såg den häftiga vinden som kommer precis före skyfallet, åskan och blixtarna :-)

    SvaraRadera
  7. Ja, usch tänk om någon skulle göra om en. Vem är man då? Bra text. Får hoppas att tidnigen bara lyckades med folks utsida...

    SvaraRadera
  8. "andades långsamt ut, som hon lärt sig på yogaträningen"...personporträttet är strålande. Att en så kort text kan säga så mycket om både en människa och samhälle!

    SvaraRadera
  9. Jättebra! Vid omläsning fastnar jag särskilt för rytmen / formen i det korta första stycket.

    SvaraRadera
  10. Med det priset ökar ju i alla fall sannolikheten "att vinna" för det blir ju inte så många som anmäler sig.

    SvaraRadera
  11. Ja tycker också det är jättebra. Men som sagt man duger "oftast" som man är.
    Tack för kommentarerna. Skickade in meningen :)

    SvaraRadera