Öppnade dörren helt

När hon vaknade gnisslade det mellan tänderna. Som om hon hade sandkorn i munnen. Ljudet fick henne att rysa, det skar i öronen. Det var verkligen sand. Hon steg upp ur sängen, vandrade ut i köket och tog en mun vatten. Sköljde runt i munnen och spottade ut. Hur hade hon fått sand i munnen? Hade hon gått i sömnen? Kanske gått ut i natten? Det hade hon hört, att människor som gick i sömnen gjorde både normala och onormala saker. Men att det oftast inte var farligt. Oftast?

Hon steg ut i hallen, kände på dörren. Den var olåst. Öppnade dörren helt, såg rakt ut i trappuppgången. Den ekade av tomhet. Tillbaka in i hallen fick hon en stark förnimmelse av en mäktig hårt pinande vind, uppfattade en distinkt verklig känsla av att stå mitt i en sandstorm. Det var svårt att stå stilla, kastbyarna ville dra med henne. Hon kastade ut armarna rakt ut från kroppen för att hindra vinden från att släpa med henne bort.

Hon drog med fingrarna över sitt bröst, över sin nakna kropp. Den kändes som slipad med ultrafint sandpapper.