Prata

Hon sa att jag skulle hämta en penna i hennes skrivbordslåda. Hennes skrivbord. En bunt med plastmappar låg i en hög som var placerad längs med skrivbordets ena kortsida. Helt i linje med bordskanten. Högen var uppdelad i exakt lika stora delar mappar i gult, blått och rött. Jag noterade detta utan att tänka efter särskilt. Hålslag och häftapparat tätt, tätt intill. Jag drog ut översta lådan. Rätade på ryggen. Stirrade. En stor packe med pennor låg i räta längor sorterade efter färg. Gemen låg i rader omsorgsfullt placerade åt samma håll och i storleksordning. Allt i lådan var placerat spikrakt. Försiktigt lyfte jag en penna. De övriga rörde sig som tur var inte. Jag drog sakta, sakta igen lådan.

Skulle jag nämna det? Jag behövde aldrig bekymra mig. Jag hann bara sätta mig ner. Hon pratade länge. Berättade om traumat. För fem år sen. Hon rökte mycket. Var en slarver. Struntade i sig själv. En sen kväll satt hon i sängen och tog en sista cigarett. Somnade. Vaknade av att det brann. Hennes nattlinne i akryl smälte på kroppen. Hon vrålade rakt ut. Efter den långa sjukhusvistelsen kom hon hem som en pedant.