20 november 1962

Datumet har funnits i hennes huvud hela livet. Näst intill. Nu när sjukdomen har tappat tålamodet och vill att hon ska ge sig. Dödens klåfingriga grepp hårdnar om handlederna. Nu måste hon säga det högt flera gånger om dagen. Det är som om datumet vill tyna bort annars. Hon är skräckslagen. Får inte glömma. Varje morgon tar hon det åter i besittning.

Vilken känsla att närma sig hans bröst. Det är en ofattbar förnimmelse när han öppnar famnen och hon låter sig omslutas. Hans händer som värmer ryggen. Hon är fjorton år. Vågar inte titta riktigt. Ser på honom som genom en skir, genomskinlig sommargardin. Hon märker ändå att han ler. Kanske uppfattar hon det med kroppen. De vajar sig igenom I can´t stop loving you med Ray Charles. Tillsammans, gunga sakta, sakta. Ingen vill sluta. Hela kvällen står de på dansgolvet.