Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

fredag 10 januari 2020

Kras


Jag kan inte föreställa mig hur eller att ljuset färdas i en ofattbar hastighet. Hur det kröks av gravitationskraften. Att även alltet rusar fram i en hiskelig fart. Ska det vara så för evigt? Eller finns det ett stopp? En vägg någonstans långt bort i ett osynligt fjärran, bortom helheten, som allt kraschar mot och trasas sönder till minimala beståndsdelar. Eller kanske imploderar och blir till intet. Till något som är så obetydligt att det åtminstone synbart är ingenting.


Eget foto



















6 kommentarer:

  1. Älskar dessa dina tankar! Gillar att följa saker som det skrivs ocm detta och tror även att vi hamnar någonstans där uppe :-)
    /kram

    SvaraRadera
  2. Det finns väl ett slut för vår stjärna solen i alla fall. Nån gång exploderar den. Det vill jag sällan tänka på trots att det knappast kommer hända inom en överskådlig framtid.
    Universum är så ofattbart. Sån sjuk slump att vi ens finns här.
    Bra skrivet!

    SvaraRadera
  3. Universum är svårt att förstå. Ju mer jag tänker på det desto mer komplicerat blir det...

    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
  4. Så vackert! Och ja, jag tänker precis samma sak. Just det som du skrev om påminner oss om att vi människor är väldigt, väldigt små och verkligen inte förstår mycket av helheten. Och att det kanske är meningen så...Trevlig helg på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK Louise! Nej, jag tror som du säger att människan aldrig kommer att kunna förstå allt. Kanske är bäst så. Livet vore tråkigt säkert om vi fattade alla sammanhang. Trevlig helg Louise!

      Radera