Brev

Om jag inte hade gått vilse skulle jag aldrig ha hamnat lika snett i livet, under så lång tid. Det var brevet som ledde mig in på fel väg. Brevet som jag, utan att ana det dubbla sveket, öppnade. Det var på den tiden vi skickade brev till varandra. Riktiga brev som brevbäraren la i brevlådan. När jag sprättade upp kuvertet ramlade ett foto ut och singlade ner på golvet. Mamma. Hon visade tänderna i ett stort skratt och vinkade mot fotografen. En man stod intill henne. Jag såg hans profil. Han kysste mamma på kinden. Det var inte pappa. Ingen underskrift. Jag slukade innehållet. Läste med fladdrande blick. Allt var en fejk. Hela mitt liv. Allt var ljug. Mamma var inte min mamma och pappa … var mannen på fotot.

forts följer ...