Greta

Saknaden finns där hela tiden. Den morgonen. Jag vaknar och ser att Greta inte ligger i sin säng. Den är obäddad. Lakan och täcke ligger klämt mot fotänden. Min syster är lite slarvig. Igår tog mamma och jag upp hennes trosor, ett par strumpor och ett linne som låg på golvet nedanför hennes säng. Vi hängde allt i lampan som hänger över vårt skrivbord. Vi fnissade när vi betraktade lampans nya prydnad.

Jag slänger täcket åt sidan och i bara nattlinnet går jag ut ur vårt rum. Mamma sitter på terrassen på baksidan av huset. Som vanligt med en kopp te och Dagens Nyheter.

”Var är Greta?” säger jag och gäspar stort.

”God morgon till dig också”, säger mamma. ”Du sov länge idag.”

”Var är Greta? frågar jag igen.

Mamma pekar mot lekparken som vi kan se från vårt hus. Greta sitter på en av gungorna. Hon svänger fram och tillbaka och flyger jättehögt upp i luften. Så kastar hon sig rakt ut och hamnar jämfota långt bort från gungan. Stina sitter på gungan bredvid. Hon gör likadant. De skrattar och skriker.

Den kvällen kommer Greta inte hem. Hon kom aldrig mer hem. Jag längtar efter min storasyster. Ibland känns det som hon står bredvid mig. Jag vet att hon inte gör det, egentligen.