Gåtfull

En underlig förnimmelse. Jag var övertygad om att jag aldrig tidigare befunnit mig i Fagersta. Trots det fylldes jag av en känsla av ha varit här tidigare. Att jag var hemma. Omöjligt. Oförklarligt. Om inte … mamma och pappa? Vädret var ljummet. Jag öppnade munnen och drog in den sköna luften. Det doftade nyutsprungna löv och vårblommor. Samma känsla som när jag tidigt om vårarna fick syn på några tappra tussilagon i dikeskanten. Mina reskamrater från bussen hade redan försvunnit åt olika håll. Några jackklädda ryggar promenerade bortåt vad som såg ut som ett affärscentrum. Jag följde efter. Svängde in på en gata. På skylten stod det Centralvägen.

”Fanny!”

Jag svängde runt på stället.

”Fanny. Det var länge sen. Vad gör du här?”

En kvinna i min egen ålder tittade på mig med stora blekblå ögon och ett litet leende.

”Men vad du ser förvånad ut. Är jag så olik mig?”