Klubba

Jag fick inte äta klubba för mamma. Visste att jag tjatade på mamma i affären. Jag kunde inte låta bli. Det såg så gott ut när Sara sög på det gottiga hur länge som helst.

”Absolut inte. Inga klubbor.”

”Men varför det?” sa jag och hörde själv hur klagande och gäll min röst var.

”Du vet varför. Och låt bli att gnälla.”

Mamma tog tag i kundvagnen och drog iväg åt delikatessdiskhållet med gnisslande hjul.

”Men …”, sa jag. ”Sara …”

”Inga men. Tänk på din tänder. Sara har inget med det här att göra.”

Mamma stannade vid delikatesserna och tog en kölapp. Hon log ett snabbt leende mot gubben i vit rock som stod bakom disken.

”Men hon får ju.”

”Kanske det. Du ska vara glad att du inte får", sa mamma och kastade en blick ner på mig. "En lagrad ost, tack", fortsatte hon och tittade upp på gubben.

Innerst inne förstod jag vad mamma menade. Det var bara det att jag ville prova.

"Blir långlagrad Herrgård bra? Vill du smaka?"

"Ja tack", sa mamma. ”Du får vänta tills du blir stor och bestämmer själv", sa mamma medan hon fortsatte att se på gubben.

Gubben gjorde en grimas och rynkade pannan.

"Vad sa du?" sa han.
"Jag pratade inte med dig", sa mamma.
"Tänkte väl det", sa gubben.