Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 21 januari 2020

F


Har jag inbillat mig allt? Hade jag precis vaknat upp ur en dröm? Nej, brevet jag skrynklat ihop fanns kvar i min hand. Jag höll det krampaktigt. En växande förnimmelse av att ha tappat bort det allra viktigaste i mitt liv. Mig själv. Och mamma. Det kunde inte vara sant. Hur skulle jag kunna veta att brevskrivaren berättade som det var? Jag måste få veta. Jag slätade ut det och läste en gång till. Ord för ord. Långsamt. Det gav ingenting. Ingenting. Jag fånstirrade på handstilen. Sa mig inget. En anonym stil. Fasonen, som om någon präntat bokstav för bokstav för att dölja sin identitet. Jag spärrade upp ögonen och tittade stint på fotot. Iakttog mannen och kvinnan. Hans raka näsa och den mörka hårlocken som i vinden stod rakt ut från hårfästet. Mammas jämna tandrad som lyste mot mig. Så slog det mig. Baksidan. Jag vände på bilden. Namnen flammade framför mina ögon:



Elsa och Fredrik
Fagersta
1970

Mamma hette inte Elsa. Noteringen var gjord med snirkliga bokstäver och kurvor på versalerna. Som en gammal människa skulle skriva. 

Fanns
Förnimmelse
Fånstirrade
Fason
Foto
Flammade
Fredrik
Fagersta


7 kommentarer:

  1. Hmm... vem är den där Elsa egentligen...
    Snyggt löst uppgift också, den var svår idag!
    ;)

    SvaraRadera
  2. Intressant! Vem är egentligen vem...

    Ha en fortsatt fin tisdag! Hoppas utflykten blev fin :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo utflykten blev fin. Fikade på ett anrikt café som öppnade 1911. Sen gick vi genom gamla stan upp till Convento do Cristo. Ett världskulturminne. Otroligt att se.

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera