Vid alltings början var. Var vad? Hela universum tumultartad. Du längtade efter kraft och harmoni. Ville ha ro, önskade det fullkomliga. Subtil. Var den så? Din plan. Allas... allas vårt gemensamma öde.
Din sublima och storslagna plan i ljusets tjänst, blev den verklighet? Vilken sanning fanns före allt annat kändes? Du skapade allt med dina bara händer. Var det så?
Du ville ge liv åt praktfulla dygder, det sanna och det sköna. Åt obestridlig heder.
Blev det så? Är du nöjd med din värld full av maktlystnad, tyranni och intolerans, uppbyggd av okunskap och okunnighet. Har du fått frid nu?
Gillar den här texten. "Vilken sanning fanns före allt annat kändes?"
SvaraRaderaDen här texten kändes ända nere i fötterna!
SvaraRaderaDet är nog många som kan skriva på på de här frågorna.
Vem vet svaret?
haha jag vart jätte förtjust och glad.
SvaraRaderaBra och lite mörk på slutet.
bra!
SvaraRaderaAnar lite ilska, härligt!
SvaraRaderaTänkvärd!
SvaraRaderaoj lite ilska mitt i allt skapande. ja tänkvärd
SvaraRaderaJag ser barndomens gudafigur sitta där och pyssla ihop världen med sina bara händer. Inte konstigt att det blev som det blev. Ironin på slutet hör till vuxenvärlden när man har fått distans till livet.
SvaraRaderaOj, det kunde gått illa om du yttrat dessa ord för några århundraden sedan! Kraftfullt och riktigt bra skrivet tycker jag.
SvaraRaderaNågon skapade, men vem fördärvade... tänker jag.
SvaraRaderaMen tycker om texten ;)