Avfall

Jag ligger på rygg på golvet under ett bord. Så egendomligt. Försöker lyfta på huvudet en aning. Oh... ont i nacken. Hela huvudet är lealöst, nackmusklerna förtvinade, fullständigt bortvissnade. Måste ha stöd, lägger högra handflatan under huvudet, trycker till och drar försiktigt uppåt. Jag är säker på att jag kommer att bryta nacken annars. Med skallen en bit upp från golvet, vilande i handen, kan jag urskilja min kropp. En knalligt orange t-tröja på överkroppen, "2009 Göteborg Midnattsloppet" står det mitt på bröstet. Vita bomullstrosor. Det är allt. Drar upp benen mot bålen.

Någon ligger bredvid mig. Vrider kroppen åt det hållet. Ser rakt in i ett par främmande exotiskt bruna ögon. Han vänder blicken från mig, ögonen far fram och tillbaka över min kropp. Tittar intensivt på mina uppdragna lår. Munnen vrids till ett leende. Jag förstår att han tycker om det han ser. "Smäckra fint formade lår du har", säger han med låg röst. Jag svarar inte. Försöker istället resa mig helt upp. Det går mödosamt. Dundrar till i huvudet. Ohh... Står på svajiga ben. Vad gjorde jag egentligen igår?

På det låga soffbordet står tomma vin- och ölflaskor utspridda tillsammans med helt och halvt urdruckna glas här och där. Rester av parmesan och gorgonzolaost sprider en fantastiskt vidrig odör. Sänder djupa illamåendekänslor från magen upp i munnen. Någon har vält ett glas. Blanka enorma fläckar av utspillt vin eller öl har brett ut sig över bordet och har torkat in bordets teakyta. Går det att få bort, undrar jag? Åh... där ligger ju mina jeans! På soffan. Sliter tag i jeansen drar snabbt på mig.

Jag vänder sakta på huvudet, ser ner på mannen som fortfarande ligger kvar under bordet. Han studerar mig. Jag höjer högra handen till en drottninglik avmätt vinkning, viker ner halva handen och fladdrar med fingrarna. "Hejdå, jag sticker", viskar jag.