Han bläddrar i Göteborgsposten. Ropar: Men du... vi sticker på bio! Här är något intressant! Annie Hall av Woody Allen. Vad är klockan? Halv sju. Ja... men då hinner vi. De rusar ut i hallen, sliter åt sig jackorna, ut genom dörren, tar trapporna i långa kliv, in i bilen. Martin har egenhändigt uppfunna genvägar för att slippa trafikljus. Upp på trottoarer, rakt igenom fabrikstomter, in genom stora parkeringsplatser. Kommer in på Palladium en minut över sju.
De går på bio nästan varenda kväll. Ofta fem, sex gånger i veckan. Efter jobbet. Har alltid sett allt: The Deer Hunter, Rocky, Gudfadern, Hajen och Taxi Driver. Bäst gillar Lisa The Deer Hunter. Christofer Walken... Christofer Walken, vilken man! Spännande, farlig, oförutsägbar och intelligent.
1970-talet. Ödmjuka och oerfarna inför livet. Unga.
Ett program på TV som hon oförhappandes råkar se. 1978? Ja... det var det nog. Eller 1977. En dokumentär om ett nytt engelskt popband. Dire Straits. För absolut första gången får hon uppleva; höra och se dem. Hon trillar dit direkt. Ett uppkäftigt nydanande sound, samtidigt vackert med strålande gitarrspel av Mark Knopfler. Hans lågmälda sångröst! Down om the Waterline, Sultans of Swing. Eller Eagles. Don Henley och Glenn Frey sjunger om Pink Champagne och Tequila Sunrise.
De säljer sin mellanblå Saab 96 V4 i maj 1978, får sju tusen kronor. Sju hela tusenlappar. Den sommaren ägnar de sig åt att äta sig igenom Göteborgs alla finkrogar. Varenda fredag går Martin och Lisa ut på restaurang. Äter Filé Mignon Black & White, flamberad pepparbiff med rödvinssås och Sjötunga Walewska. Rätar på ryggarna, känner värlsvanan och tjusigheten flödar över dem.
2010-talet. Annorlunda och likadant. Erfarna fortfarande ödmjuka, nej... mer ödmjuka. Inför livets bräcklighet.
En fin text med bra flyt. Jag fastnar mest för första och sista stycket.
SvaraRaderaHåller med Betty; Härligt flyt i texten, skön att läsa.
SvaraRaderaSkrattade åt hans rödljuslösning :-)
Överraskande med ödmjukhet hos de unga.
Det var härligt att följa livsträdet och texten var både lärande och roande
SvaraRaderaVackert flyt och jag letar efter ödmjukheten i att äta filé mignon och köra på trottoaren ;)
SvaraRaderaOch hoppas att de verkligen har insett livets bräckligheter! Tyckte om att behöva fundera, för det var jag faktiskt tvungen att göra här.
Så härligt du landar oss i sjuttiotalet!
SvaraRaderaå ljuva sjuttital och sen pladask upp till 2010 gillar texten
SvaraRadera