En del menar att det att vara människa innebär, till skillnad från andra djur, att människan har förmågan att känna skam. Övriga varelser är oförmögna att känna skillnad på moral och omoral, de använder sina förmågor enbart för att överleva och till det viktigaste av allt: de gör vad som helst, utan tanke på andra, för att generna ska föras vidare till nästa generation.
Det går inte att komma undan att Alfahannen (den just nu så debatterade) de facto alltid är den starkaste i gruppen. Alfahannen kan om han vill endast med sin råstyrka alltid ta all mat själv och låta andra svälta. Det vore lätt. Men... här kommer grupptrycket in i bilden.
Grupptrycket är det enda verktyg och vapen som övriga gruppmedlemmar har att sätta emot. Grupptrycket är starkt och gör att Alfahannen skäms över sitt tilltag. Att strunta i gruppens regler är det skämmigaste man kan göra. Och det vill inte Alfahannen uppleva. Han vill tillhöra gruppen.
Kan det vara så?
Normer och sociala utestängningsstraff från den närmsta gruppen är oerhört starkt verktyg, och den reglerar säkerligen en hel del "alfahanne-tilltag" (och alfahone-tilltag). Men vi vet ju allt för väl att det sociala trycket inte räcker hela vägen... bra eller dåligt? bevarandet av den fria viljan? Puh, då blir det lite för djup fundering för nu :-)
SvaraRaderaTack för kommentar på min text - nej, har ej erfarenhet. Jag tittar tv :-) och fabulerar :-)
Bra text! :)
SvaraRaderaKanske det främst gäller alfahonor? Alfahanar verkar oftare kunna ignorera grupptryck känns det som, dom ställer sig kanske över den ordinära gruppen? intressant att fundera över dock!
SvaraRadera