"Nu kommer han!"
Det är en av hennes klasskamrater som väser till Lisa ur ena mungipan. Alla är ute på skolgården, det är rast. Att gå ut på rasten är obligatoriskt. Varje fåfängt försök att få stanna inne slutar med att Lisa blir utmotad. Hon ställer sig vid skoltrappen för att ha nära till dörren när det ringer in. Anstränger sig för att göra sig osynlig för Mats. Det går ju inte även om hon är en liten tjej. Lisa går i andra årskursen och har kommit ny till klassen några månader tidigare.
Lisa fryser fast det är varmt, ryser till ofrivilligt. Jag hatar raster! Det ekar i huvudet: Jag hatar raster! Jag hatar raster! Hon sänder ut en önskan ut i rymden, kanske... kanske finns det någon där som hör henne. Låt mig slippa! Lisa vet vad som kommer att ske inom några sekunder. Snälla låt bli! Förgäves. Hon dråsar omkull med Mats över sig, rakt ner i asfalten. Han är tung, hon kan inte andas. Hur många gånger har hon segnat ner under Mats tyngd? Känns som att bli träffad av blixten, en chock varje gång, fast hon vet. Han anfaller alltid bakifrån, hela kraften över hennes smala skuldror. En gång, bara en gång, försöker hon få hjälp av sin fröken.
"Fröken, Mats hoppar på mig bakifrån. Det gör ont! Säg till honom att sluta!"
"Nehej, det kommer jag inte att göra. Det är fult att skvallra på andra! Seså ut med dig!"
Sista dagen har kommit. Familjen ska flytta. Alla klasskamraterna sitter i sina bänkar, ser på Lisa. Hon reser sig upp för att gå ut genom dörren och aldrig mer komma tillbaka. Reser sig ur skolbänken för sista gången. Hon svävar en bit ovanför golvet, känner ljuset i sinnet. Går sakta genom bänkraderna. Då kommer det:
"Ska du inte säga hejdå till din lilla älskling, Mats! Du får ju inte se henne mer!"
Lisa tittar inte på Mats, hon tittar inte på någon. Fortsätter gå, öppnar dörren, slinker ut och stänger dörren efter sig.
Hoppas det gick bra för Lisa i framtiden. Jag hoppas också att den yngre generationen lärare har fått lära sig att verkligen ta itu med mobbing.
SvaraRaderaJag tycker om slutscenen där min bild av Lisa är att hon väldigt rak i ryggen och stolt går ifrån de som inte visste bättre. Känner att jag rätar på ryggen tillsammans med henne och stark går därifrån. Det kommer gå bra för henne.....
SvaraRadera(Tack för kommentar på min korta text. Tog fart ur att jag var ruggigt irriterad över att jag ej kunde sova inatt: som du skrev - behövde få loss lite aggressioner, lite blod i orden :-)
Jag blev själv stolt när jag läste texten! Mycket bra skrivit :)
SvaraRaderaJag led verkligen med henne innan hon fick den härliga känslan av att gå ut och bort med högburet huvud. Riktigt bra beskrivet!
SvaraRaderalätt att leva sig in i din text, känner att jag bara vill klippa till läraren.
SvaraRaderaKänner igen det du beskriver så bra!
SvaraRadera