Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 9 februari 2010

Skattkartan

Det är något med hennes utseende. Och utstrålning. Lisa har sakta, efter många års grubblerier, äntligen förstått. Nu är hon säker. Hon har en aura omkring sig som gör att många tror att hon inte kan välja strategier själv. Att hon inte klarar det. De måste ta beslutet å hennes vägnar. Eller åtminstone bestämma hur och vad hon ska säga. Hur hon ska formulera sig. De kan nästan inte hålla sig. Det bubblar upp i halsen på dem. Som om de vill säga: Jag följer med dig om du vill. Jag hjälper dig. Underförstått: Du klarar det inte själv. Lisa är tvungen att hela tiden bara beredd. Beredd på attack. Hon ser framför sig hur hon intar en position med högra foten lite snett framför den vänstra, händerna knutna och höjda till försvar. Tack, men nej tack. Jag klarar mig själv. Eller också säger hon: ja... OK och sen gör hon ändå som hon själv tänkt ut.

"Jag har problem med en arbetskollega. Kristina, vet du", säger hon en gång till bästa väninnan. "Idag sa hon till mig: jag skiter i dig! och så vände hon på klacken och helt sonika gick hon ut. Jag hann inte reagera. Där satt jag och kände hur ångesten bokstavligen kvävde mig."

"Lilla Lisa, stackars dig! Då får du gå till din chef, förstår du. Säg till henne att hon måste agera."

Som om Lisa inte fattade det själv. De tror att de vet vägen till hennes inre skatt. Men det gör de inte. De vet inte ett förbannade dugg.

7 kommentarer:

  1. Bra. Som tur är brukar sådana där problem lösa sig av sig själva när man har de bakomliggande mekanismerna klara för sig.

    SvaraRadera
  2. Urga, jag blir arg på folk runt henne. Spark i .. nånstans behöver de. Hon får nog blir förbannad och ställa skåpet lite så de tänker till! :-)
    ...en fundering "inte kan avgöra strategier" - 'avgöra' ramlar fel i mina öron, 'välja' eller 'besluta om' kanske? Eller så är det helt rätt och bara för mitt öra som det inte vill klinga.

    SvaraRadera
  3. Det är mycket man inte vet om andra, ibland inte ens om sig själv.

    SvaraRadera
  4. Den där auran runt människor är en intressant vinkel. Vad är det egentligen som gör att vi bemöter varandra på det sätt vi gör? Kroppshållning, fördomar, erfarenheter, engagemang, oengagemang - det finns så mycket som påverkar hos båda sidor.

    SvaraRadera
  5. Mmm, det där med aura det tycker jag om… Det ligger så mycket sanning i de orden. Får mig att fundera. Just så kan det va’!

    SvaraRadera
  6. Välkommen att hämta en välförtjänt award hos mig!

    SvaraRadera
  7. Visst är det förnedrande när andra tror dom vet, och när dom framställer en som ett offer Grrr

    SvaraRadera