Vi var arbetskamrater. Det är vi inte längre. Du fick sluta. För många sinnenas lidelser för våra arbetskollegor att betrakta. Vi såg på varandra och det slog ut eldsflammor från våra kroppar.
Första gången hade jag tappat en knapp i byxorna, så vardagligt. Mörkblå skimrande sammetsbyxor.
"Vi åker hem till mig på lunchen", sa du, "jag syr i knappen åt dig."
Rösten skör, dina händer darrade. Glänsande lysande gröna ögon. Du sydde fast knappen. Ditt huvud nära mitt sköte. Luften fuktigt tung. Kläder slets av.
Som en champagnekork flög byxknappen iväg och träffade tapeten.
Fint
SvaraRaderaVilken målande text du lyckades förmedla. Bra!
SvaraRaderaVackert! Tycker om bilden med champagnekorken.
SvaraRaderaHoppas inte förälskelsen slutade bubbla lika fort som champange gör bara. :)
SvaraRaderaGillade den.
SvaraRaderaSynd bara att inte kärlek på jobbet är accpeterat ;(