En lucka öppnar sig

forts från gårdagens puff En lördag i november:

Lisa är tacksam över att de andra är lojala och inget säger. Eller väntar de på att jag ska erkänna mig skyldig? Guilty as charged. Vad blir mitt straff? Hon försöker strunta i vilket. Fast, nej... lite spänner det i nerverna. Ska det komma fram under dagen? Lisa koncentrerar sig, försöker tänka på något annat, sätter sig tillrätta, sluter ögonen. Kommer jag att klara av att öppna de igen?

Framme i Köpenhamn. De bestämmer att de ska dela upp sig i två gäng och träffas några timmar senare för att äta tillsammans. Gunilla hamnar i Lisas gäng och likaså hamnar de naturligtvis på Ströget. Lisa klipper med ögonen, kommer att tänka på den gamla 70-talsfilmen "A Clockwork Orange", där huvudkaraktären får två tändstickor instuckna i ögonhålan för att inte kunna blunda. Det hade varit behändigt idag.

In i affär, ut ur affär. Lisa känner ingen som helst ork att prova kläder, hon bara hänger de andra i hasorna. Fram och tillbaka. Finns det någon stol att sitta i ett tag? Hon drar en lättnadens suck, när de till slut slinker in på en restaurang för att äta. Och dricka. Det är dunkelt inne i serveringen. Den går i Jugendstil, bordslampor uppburna av nakna kvinnofigurer ger ett dovt sken och väggarna är klädda i mahogny. Fönstren med sina smårutor bidrar till det halvmörka intrycket av rummet. Möblerna i ek är kraftiga och har ett äpple i relief på stolsryggarna.

Lisa känner att magen knorrar. Jag är vansinnigt hungrig! Fick ju ingen frukost! De sätter sig ner kring ett av de bastanta borden. Beställer in hackeboef med bearnaisesås och ugnstekta potatisklyftor. Precis som planerat. Dansk stark öl att skölja ner köttet med. Lisa är tacksam över att hamna en bit ifrån Gunilla.

Det är när hon ska resa sig och gå på toaletten det händer. Det snurrar till i hjärnan, en lucka öppnar sig under henne. Lisa uppfattar hur hon i rasande fart ramlar rakt ner i ett svart intet.

"Lisa... Lisa... vakna!"

Sakta kommer hon tillbaka till verkligheten. Vad hände?

"Du svimmade!"

Lisa tittar upp. Ser Gunilla luta sig över henne. Ansiktet ser egendomligt ut från Lisas håll. Anletsdragen hänger, kinderna deformeras. Ögonen uppspärrade. Det ser lustigt ut. Lisa försöker röra på sig. Något har hänt med benet. Det smärtar.

"Rör dig inte! Vi har ringt efter ambulans. Ditt ena ben ligger i en konstig vinkel. Du har nog brutit det. Nu kommer den!"

Ambulansvårdarna kommer fram med båren. De lyfter försiktigt. Det gör måttlöst ont. Lisa kan inte låta bli att knorra högt. Det klickar till i hennes hjärna: jag måste tala om för Martin.

"Gunilla, ta min telefon i väskan! Jag måste ringa Martin!"

Många signaler går fram. Är han inte hemma! Jo, han sover förstås! Nu!

"Hej älskade Martin... väckte jag dig? Jag är på väg till sjukhus... jag har nog brutit benet."