"Han såg er allt! Ni kysste varandra!"
Karin exploderade. Hon fräste, spottade fram orden. Stirrade på honom med sina gråblå ögon vidöppna. Hennes ansikte blossade coh händerna vevade i luften. Högra pekfingret rakt ut, pekade anklagande på honom.
"Vad menar du?"
Han lägger upp en förvånad min, fast han anar.
"Det trodde ni inte, men Ove såg er!"
"Var? Vaddå såg?"
"I fredags kväll. I Kungsparken."
"Aha, då förstår jag."
"Hon har haft siktet inställt hela tiden. På dig! Den skenheliga satmaran!"
"Lugna ner dig, vi är två om det. Dessutom är du och jag skilda."
"Ja, men hur länge har det här skitiga smusslandet pågått? Du har ljugit för mig!"
Han tänker efter. Ska han krypa till korset? Sluta ljuga? Han som hade tänkt ut allt så finfint. Tycker han själv.
Kan man "gå dubbelt" när man är skild? Jag skrattar, men det kanske jag inte ska göra? Pia
SvaraRaderaklurigt, blev konstigt men ändå så verkligt och mmm varför ljuga? kanske en vana sen innan
SvaraRaderabra text
Haha, ja det är lätt att fortsätta ljuga om man en gång börjat. Det går förmodligen av bara farten. Tror jag. Det var lite överraskande och det gjorde berättelsen än bättre. Cissi
SvaraRaderaJa visst är det skrattretande ;-)?!
SvaraRaderaKraften i gamla vanor bör inte underskattas:) Vill veta mer!
SvaraRaderaJag vill veta mer!
SvaraRaderajag tror att han ljög av gammal vana.
Snabb o effektiv dialog
SvaraRaderaBra dialog!
SvaraRaderaDialogen var rapp och bra. Men jag blev lite förvirrad då jag först trodde hon var ett barn som hört av en klasskompis (eller nått) att mamman/pappan hittat en annan. Sen fattade jag och jah håller med övriga, gammalt, dåligt, invant beteende
SvaraRaderaAtt vilja ha alla kort på borden fast det redan är slut är nog inget ovanligt. Börja tala sanning kan ju ändra historien ganska avsevärt, vill han det?
SvaraRadera