Hennes roll är klar. För alltid klar. Hur hon än försöker ändra sig, byta man, utvecklas, skifta livsstil eller kanske frisyr. Men nu måste de väl märka förändringen?
Hennes roll i gruppen har frusit fast. För alltid är hon den som är längst ner i hackordningen. Den som alla, utan minsta tvekan, kan bryta av i en konversation, himla med ögonen åt eller betrakta med ett litet överseende leende på läpparna.
Att få spela en annan roll i gruppen är otänkbart. Hon måste inse det. Henne roll är klar.
Det kunde vara min roll i syskonskaran. Yngst, minst och därför tas inte mina ord på allvar.
SvaraRaderaBra inramning med mening "Hennes roll är klar" som både inleder och avslutar din text
SvaraRaderaDu pekar på något som jag ofta funderar kring. Hur man tilldelas roller i en grupp. Det börjar redan på lekis och sedan fortsätter det. Ofta är inte ens vuxna tillräckligt mogna för att se och tillåta andra i gruppen att växa och utvecklas.
SvaraRaderaJättebra skrivet om en svår och viktig fråga.
Ps. Min slutsats är tyvärr att vill man växa som människa, så får man nog bryta upp.
Fy vad ledsen jag blir när jag läser det, men yttre förändringar hjälper ju inte någon lång stund. Kanske måste hon göra en smärtsam förändring på djupet för att utstråla något annat till gruppen.
SvaraRaderaDet här är ett evigt dilemma, som vi människor har svårt att ändra. Vi är flockdjur och det finns ofta en given rangordning. Det är nog som de flesta skriver här, en fråga om att bryta upp men också om att våga ta plats. Fint skrivet Ethel och väldigt svårmodigt, på något sätt.
SvaraRaderaGod Jul och Gott Nytt År önskar jag dig!
Cissi