Rot

Jag nickade. Kvinnan tog ledningen och jag rantade efter som en hund i koppel. Fortfarande virrig i huvudet. Jag var mycket medveten om att jag måste vara ytterst försiktig för att inte avslöja mig. Min andning var ytlig, vilket gjorde att jag flåsade som om jag precis kommit tillbaka från en joggingtur. Svetten klibbade i armhålorna. Jag tog ett djupt andetag och blåste långsamt ut med öppen mun. Mannen med tidningen tittade upp och betraktade oss. Han log.

”Där är ni ju”, sa mannen.

”Du var ju klasskamrat med Stickan”, sa kvinnan.

”Precis”, sa jag.

”Vi ska bara gå in och beställa”, sa kvinnan och gick mot ingången. ”Kommer strax.”

Kvinnan och jag satte oss ner med våra cappucinos och bullar. Mannen hade vikt ihop tidningen. Prydligt i sina ursprungsveck.

”Så ni har inte tröttnat på stadens specialitet?” sa mannen och tittade på bullarna.

”Aldrig. Har man sitt ursprung i Fagersta så har man.”

”Hur har du haft det Fanny, under alla år?” sa Stickan och såg på mig med stadig blick.

”Det är en lång historia”, sa jag och tog ett bett på bullen.

Den hade en överraskande smak av kanel och saffran. Jag kollade närmre och fick syn på den giftgula färgen under det bruna välgräddade skalet.

”Du ser ut som om det är första gången du äter Fagerstabullen.”