”Jag hade bara glömt hur god bullen var. Hur
smakerna gifter sig med varandra.”
Jag sippade på kaffet. Det var hett. Jag
brände mig på tungan och gjorde en grimas.
”För hett för lilla Fanny?” sa Stickan och
tittade på mig. ”Jag har läst att kaffet i just cappuccino inte ska överstiga
60 grader.”
”OK.”
”Du Iréne”, sa Stickan. ”Kommer du ihåg att
vi kallade Fanny för Lilla Fanny på den tiden? Det kanske vi ska sluta med,
fortsatte han och betraktade mig.”
Mina kinder hettade.
”Det har jag minsann inte glömt. Mig kallade
ni glasögonormen. Det minns jag tydligt. Killar kan vara så himla elaka.”
”Tjejer också”, sa Stickan.
”Men vi slåss inte”, sa jag.
”Gör ni inte?” sa Stickan. ”Den gången när du
klippte till Marianne. Snacka om rak höger.”
Han skrattade bubblande. Jag såg hur magen under den blå tröjan hoppade.
”När var det?” frågade jag.
”Kära Fanny, det kan du väl inte ha glömt?
Förresten, jag ska träffa Marianne senare idag. Du kanske vill följa med? Har
du tid?”
Hur ska detta gå?? Både roligt och dråpligt och lite andan i halsen! Vad är det för filurer huvudpersonen råkat på egentligen? Mer, tack! :D
SvaraRaderaGamla minnen som bubblar upp. Klasskamrater kanske?
SvaraRaderaEtt nedslag i den så kallade verkligheten/ Kalle Byx
SvaraRaderaDet här blir bara mer och mer intressant tycker jag. Fortsättning följer väl?
SvaraRaderaTrevlig fredagskväll!
Självklart ska Fanny följa med och ta med en påse Marianne.
SvaraRaderaHärligt med alla fina kommentarer :-)! TACK!
SvaraRaderaMysig text. Och lite sugen på att fika med nån blir man ;)
SvaraRaderaTACK Louise!
Radera