Utanför skolans område svängde jag åt höger och
promenerade gatan fram utan en enda tanke i huvudet. Efter en stund stannade jag abrupt framför
en egnahemsvilla målad i ljusgrått. Jag stirrade på huset och en förnimmelse
svepte genom kroppen. En känsla av att jag var ledsen. Tyngden som låg över bröstet gjorde att jag flämtade en aning.
Jag öppnade grinden och
gick sakta längs grusgången, uppför stentrappan. En blå ytterdörr. Jag la handen
på handtaget och drog neråt. Dörren gnisslade till och gled upp. En mörk trång hall
uppenbarade sig framför mig. Utan att kolla om jag kunde tända någon lampa gick
jag genom den dunkla hallen mot ljuset längre fram. Stående i dörröppningen
betraktade jag köket. Ett typiskt orenoverat kök från tiden när egnahemsvillorna
byggdes med snedställda skjutbara skåpsluckor och ont om arbetsytor. Ett minimalt
köksbord och två pinnstolar. Jag satte mig på en av stolarna och stirrade ut i
trädgården. Den var lummig och grön med äppelträd och syrénbuskar med tunga vita blomklasar.
Gräsmattan borde för länge sen ha klippts. Jag visste att jag hade varit här
förut.
Undrar vad det var som fick henne att gå in
SvaraRaderaHåller med ovanstående talare. Vad var det som fick henne att gå in där... Spännande!
SvaraRaderaKram och god onsdagskväll!
Ja jag undrar lite också ☺!
SvaraRaderaKramar till er.
Kan höra den gnisslande dörren. Bra. Kalle Byx
SvaraRaderaTack Kalle ☺!
RaderaFortsatt spännande i minnenas labyrint!
SvaraRaderaTack för att du läser och tycker ♥!
Radera