Även

Jag funderade på det som hänt under förmiddagen. Jag klev av bussen och där stod Iréne väldigt lägligt. Dessutom visade det sig att Stickan satt på caféet inte långt därifrån. De kunde inte ha vetat att jag skulle komma med bussen. Jag tittade upp från klasskatalogen. Jag studsade till. Stickan och Iréne. De stod precis likadant och lutade sig in mot panoramafönstret. Armarna lyfta och händerna fästade intill ögon och kinder, som för att stänga ute allt störande ljus. De spejade rakt på mig. Jag kastade mig upp och halvsprang mot utgången. Förbi sekreterarens uppspärrade ögon. Jag hörde henne ropa:

”Men vad gör du? Är du färdig med fotona?”

Jag slängde upp dörren och rundade byggnaden, bara för att konstatera att de var borta. Däremot knackade någon på glasrutan från insidan. Det var sekreteraren. Hon gestikulerade. Jag tolkade hennes häftigt svängiga armrörelser som att hon ville prata med mig. Jag gick tillbaka. Beredd på att få åthutningar.

”Ursäkta, vad tror du att du håller på med? Bara rusar iväg.”

”Förlåt, jag fick syn på några jag kände utanför.”

”Och varför brådskan?”

”De var inte kvar när jag kom ut”, sa jag.

Av hennes min att döma, undrade hon säkert om jag var rubbad.

”Nå, är du klar nu då?”

”Nja, inte helt.”

”Kan jag ta den här?” sa hon och höll upp den ena av de tre katalogerna. ”Eller kanske även den här? Jag behöver dem nämligen.”

”Förresten, jag ändrar mig, jag är klar. Du kan ta tillbaka alla tre”, sa jag och grubblade över anledningen till att hon behövde gamla skolkataloger precis nu och just de tre jag var intresserad av.

Jag promenerade ut ur skolbyggnaden. Andades in frisk luft. Skolgården var tom. Inga barn som stojade. Var det ledig dag idag? När jag tänkte efter hade jag inte sett några elever inne på skolan heller.