Täcka

Egentligen var jag inte ute på shoppingtur. Men jag frös och behövde täcka min lekamen med något varmt. Så fick jag syn på den i butikens fönster. Den var redan min älskling. Menad för just mig. Det fick kosta vad det ville. Resolut drog jag upp dörren och klev in i affären.

”Jag ska ha tröjan i fönstret”, sa jag och pekade.

Kvinnan bakom disken skakade på huvudet och fortsatte prata med kunden som precis höll på att betala.

”Jag ska ha tröjan i fönstret”, sa jag en gång till.

”Men det är min egen. Den är inte till salu”, sa expediten och log mot kunden och höll fram en plastkasse.

Jag betraktade henne. Vi var i ungefär samma storlek, uppskattade jag.

”Jag SKA ha den”, sa jag. ”Nu!”

”Men kära du, lugna ner dig.”

Kunden som precis vänt sig om, för att gå ut förmodade jag, kastade en blick på mig. Jag kunde inte bry mig om den roade blicken mindre än jag just då gjorde.

Fem minuter senare gick jag ut med MIN tröja. Den har varit en favorit sen dess. Datumet står inpräntat innanför min fårade panna. Den 8 januari 1977.