Egentligen var jag inte ute på
shoppingtur. Men jag frös och behövde täcka min lekamen med något varmt. Så
fick jag syn på den i butikens fönster. Den var redan min älskling. Menad för just
mig. Det fick kosta vad det ville. Resolut drog jag upp dörren och klev in i
affären.
”Jag ska ha tröjan i fönstret”, sa
jag och pekade.
Kvinnan bakom disken skakade på
huvudet och fortsatte prata med kunden som precis höll på att betala.
”Jag ska ha tröjan i fönstret”, sa jag
en gång till.
”Men det är min egen. Den är inte
till salu”, sa expediten och log mot kunden och höll fram en plastkasse.
Jag betraktade henne. Vi var i
ungefär samma storlek, uppskattade jag.
”Jag SKA ha den”, sa jag. ”Nu!”
”Men kära du, lugna ner dig.”
Kunden som precis vänt sig om, för
att gå ut förmodade jag, kastade en blick på mig. Jag kunde inte bry mig om den
roade blicken mindre än jag just då gjorde.
Fem minuter senare gick jag ut med MIN
tröja. Den har varit en favorit sen dess. Datumet står inpräntat innanför min fårade
panna. Den 8 januari 1977.
Kan inte låta bli att garva! Det var nog bra dumt att sätta ut en tröja i skylten som inte var till salu.
SvaraRaderaBra!
Kul berättelse. Och varför sätter man ut sina egna kläder i skylte?
SvaraRaderaSå fin historia. Superduper bra!
SvaraRadera/kram
Det fanns verkligen ingen tvekan där inte!
SvaraRaderaNej det var utan pardon!
SvaraRadera