Motion

Han hade inte kommit än. Hon visste vad det innebar. I samma ögonblick slängdes dörren upp. Första ingivelsen var att ställa sig upp och vråla åt honom. Att gå fram och slå till honom hårt över munnen. Hon fick tvinga sig själv att sitta kvar på stolen med kroppen stel som ett monument över undertryckt raseri. I hans svettblanka ansikte framträdde rynkorna skarpare än vanligt. Han sa något med hes röst och genom sladdriga läppar. Hon hörde inte orden. Han tog ett par svajiga steg, damp ner på en matsalsstol.  Han blängde på henne med urvattnade ögon.

”Säg det då!”

Det ryckte i hennes mun, men läpparna ville inte röra sig. Hon kastade en snabb blick på Karin, men hon satt och stirrade ner i bordet.

”Säg det!”

”Vad menar du?” mumlade hon.

”Säg att du hatar mig.”

”Det gör jag …”, började hon.

”Det är väl din enda motion?”

”Vad?”

”Öva dig på hur du ska sätta kniven i mig?”