Mörkret fick henne att tro att hon
skulle gå under.
Ändå vågade hon ta långa kliv.
Marken var mjuk av barr och
löv.
För varje steg sjönk hennes kängor långt ner i myllan.
Hon svettades. Drog
ner dragkedjan i jackan och lät den fladdra i vinden.
Stående på klipphällen intill sjön
tog hon slutligen det sista steget.
Drog av sig de fuktiga kläderna, ett efter
ett, långsamt.
Hon ställde sig i position och drog ett djupt andetag.
När
huvudet klöv vattenytan uppfattade hon ljudet av en låg ton.
En bottenlös
klang.
Jag kan både höra och se det!
SvaraRaderaTACK Znogge! Jag tar det som en komplimang ☺.
SvaraRaderaSuggestiv känsla. Jag kan också se det hela utspela sig. Skulle vilja läsa vidare!
SvaraRadera