Femfemma

De sa att jag var en femfemma. Jag fattade inget. Men deras flin och uppspärrade ögon fick mig att förstå att det var något dåligt. För mig. När jag kom hem frågade jag mamma:

"Mamma, vad är en femfemma?"

"En som är bakom flötet" sa mamma. "Varför undrar du mitt lilla gryn?"

"Ungarna i skolan kallade mig femfemma", sa jag utan att veta vad bakom flötet betydde.

"Jag ska slå ihjäl de där slynglarna", sa mamma och stötte med träsleven i luften som om det var ett svärd.

Jag tänkte att det var bra om mamma dödade allihop. Då skulle jag slippa se dem mer. Samtidigt tänkte jag att det skulle vara farligt för mamma.

"Tänk om polisen kommer då?" sa jag. "Du åker i fängelse."

I magen svängde fjärilar, runt, runt. Tänk om jag blev ensam. Utan mamma.

"Jag kan bara drämma till dem över knäna? Så där lagom hårt."

"Det är mycket bättre."

Magen lugnade sig.

"Vi går dit imorgon. Gemensamt. Nu kan du väl hjälpa mig att göra kanelbullar?"

"Vad gott!"