Kanske var det så. Effekten av mitt
tillvägagångssätt som avgjorde. Jag satt ensam vid ett av borden på
uteserveringen och smuttade på ett glas champagne. Solglasögonen gjorde det
möjligt att betrakta andra utan att jag avslöjade mig. Av deras dialog
uppfattade jag några ord här och där som svepte med den ganska friska sommarvinden
från havet bort till mig. Det räckte. Jag behövde inte höra mer utan reste mig
upp, fortfarande med vinglaset i handen. Långsamt gick jag de få stegen fram
till deras bord.
"Skål!" sa jag och höjde glaset.
De tittade stint på mig. Det tog några sekunder.
Sen såg jag förändringen i deras ögon och miner. De hade känt igen mig.
Vill veta mera. Sluta retas och skriv mera :-)
SvaraRadera/kram
Måste ha känts fint!
SvaraRaderaMåste ha känts skönt!
SvaraRaderaHa en fortsatt fin tisdag :D
Jo Ljusletaren ☺ kanske blir det en fortsättning idag.
SvaraRaderaTack alla för att ni läser!