Byta fot

Det var tecknet. Att han bytte fot. Inte en gång utan flera. Han vaggade från den ena sidan till den andra. Av erfarenhet visste jag. Bara det att den här gången infann sig den omtalade droppen. En blixt färdades rekordsnabbt genom mitt huvud.

"OK. Då ses vi därute sen. Sen när jag har ätit", sa jag och ett gnissel som fick mig att skälva hördes när drog jag brickan vidare över metallen och ända fram till kassörskan.

"Men ... ", hörde jag bakom mig.

"Gå ut du. Jag kommer snart", sa jag utan att vända mig om.

Jag kunde inte låta bli. Jag tog risken att kolla. Med tunga steg gick han mot dörren, drog upp den med ett hårt ryck och försvann ut. Det var sista gången jag såg honom. Trodde jag.