Den vita hatten

Hennes vita hatt med breda brätten var försäkringen. Hon kunde inte gå utanför dörren utan att sätta på sig ansiktet. Först krämen som täckte den flammiga huden, sen den bruna pennan med borste som formade ögonbrynen. Därefter en fin pensel med vilken hon ramade in ögat följt av svart mascara. Till sist läppstiftet som hade samma färg som ett hallondoftande bourgognevin.

När hon kom ut på gatan hade solen försvunnit och himlen var täckt av tunga blåsvarta moln. Den första droppen hamnade med ett litet skvätt på hennes nästipp.

Snabbt på med hatten. Långt ner över panna och nacke. Under tiden hon halvsprang mot busshållplatsen funderade hon på hur många paraplyer som under åren försvunnit på allehanda sätt. I det ögonblicket mötte hon kastvinden som slet hatten av hennes huvud.